(y) reflektioner
Tjejer, kvinnor, tanter, flickor, töser. Kära varelser dyker upp under många namn.
Idag ska det tydligen vara något som kallas kvinnodagen, jag märkte mest av det genom att det spelades ovanligt dålig musik på P3 imorse, de spelade bara kvinnliga artister. Missförstå mig rätt nu, det finns mängder med lysande kvinnliga artister men imorse var det nästan lite krystat. Så var det sagt.
Men det är en sak med er kvinnor jag troligen aldrig kommer förstå. Det är det där sista sinnet, det sjätte. Eller om det nu finns ett sjunde, åttonde och nionde med... ibland verkar det som det...
Damen i huset har en otrolig förmåga att förutsäga vissa saker. Det är nästan så man blir mörkrädd. Mållös blir jag iaf. Man blir sittande och dumskrattar och funderar hur det där egentligen gick till.
Kan kvinnor läsa varandra rakt av utan någon som helst koppling emellan eller?
Scary.
Men en sak är iaf säkert.
Man kan inte vara utan denna ljuvliga varelse som uppenbarligen ska vara närmast släkt med människan=)
Idag ska det tydligen vara något som kallas kvinnodagen, jag märkte mest av det genom att det spelades ovanligt dålig musik på P3 imorse, de spelade bara kvinnliga artister. Missförstå mig rätt nu, det finns mängder med lysande kvinnliga artister men imorse var det nästan lite krystat. Så var det sagt.
Men det är en sak med er kvinnor jag troligen aldrig kommer förstå. Det är det där sista sinnet, det sjätte. Eller om det nu finns ett sjunde, åttonde och nionde med... ibland verkar det som det...
Damen i huset har en otrolig förmåga att förutsäga vissa saker. Det är nästan så man blir mörkrädd. Mållös blir jag iaf. Man blir sittande och dumskrattar och funderar hur det där egentligen gick till.
Kan kvinnor läsa varandra rakt av utan någon som helst koppling emellan eller?
Scary.
Men en sak är iaf säkert.
Man kan inte vara utan denna ljuvliga varelse som uppenbarligen ska vara närmast släkt med människan=)
Förb*nnade intresse
Det är jobbigt att vara Gnagare nu för tiden. Det är inte bra för nerverna att det bara är 3 omgångar kvar av Allsvenskan och vi leder med 1poäng. I vanliga fall är man inte speciellt nervös mellan matchdagar och behöver inte så ofta hetsa upp sig själv ens på matchdag, bara under själva matchen man är sjukt koncentrerad.
Men nu. Med ett lag flåsande i nacken och så kort om tid kvar. Man tänker ju på ett ev. guld jag vet inte hur många gånger om dagen. Det är ju det största som kan hända som supporter och har inte skett mig sedan 1998 (då jag givetvis var på plats på Råsunda).
Ni tycker säkert att jag är helt jäkla dum i huvudet som skriver sånt här. Det är ju bara fotboll. Sport. En lek. Inte ens på liv och död.
Men har man som mig gått på Råsunda sedan man låg i barnvagn (ja, förutom nu när man bor 100mil bort) och alltid haft ett stort intresse så slår hjärtat dubbla slag ibland. Och det är underbart!
Alla måste ha något att bry sig om, att skänka lite extra tankar, en hobby. En av mina hobbys är just att följa laget i mitt hjärta. Alla supportrar kan nog säga samma sak om det lag som ligger de nära.
Behöver ju inte ens vara sport, alla kan ju brinna för sin lilla sak vare sig det är dokusåpor, korsstygn, kungahuset eller fågelholksbyggande. Jag tror det är viktigt att ha något att brinna för!
Hur som helst är det just nu påfrestande för hjärta och nerver och lär vara så tills den 1 November.
Så är jag inte riktigt kontaktbar eller svarar svävande den närmsta tiden vet ni varför:P
Men nu. Med ett lag flåsande i nacken och så kort om tid kvar. Man tänker ju på ett ev. guld jag vet inte hur många gånger om dagen. Det är ju det största som kan hända som supporter och har inte skett mig sedan 1998 (då jag givetvis var på plats på Råsunda).
Ni tycker säkert att jag är helt jäkla dum i huvudet som skriver sånt här. Det är ju bara fotboll. Sport. En lek. Inte ens på liv och död.
Men har man som mig gått på Råsunda sedan man låg i barnvagn (ja, förutom nu när man bor 100mil bort) och alltid haft ett stort intresse så slår hjärtat dubbla slag ibland. Och det är underbart!
Alla måste ha något att bry sig om, att skänka lite extra tankar, en hobby. En av mina hobbys är just att följa laget i mitt hjärta. Alla supportrar kan nog säga samma sak om det lag som ligger de nära.
Behöver ju inte ens vara sport, alla kan ju brinna för sin lilla sak vare sig det är dokusåpor, korsstygn, kungahuset eller fågelholksbyggande. Jag tror det är viktigt att ha något att brinna för!
Hur som helst är det just nu påfrestande för hjärta och nerver och lär vara så tills den 1 November.
Så är jag inte riktigt kontaktbar eller svarar svävande den närmsta tiden vet ni varför:P
Som barn på nytt
Lite pinsamt men smött löjligt. Att behöva smyga omkring i en mataffär och inte våga stå för vad man handlar och egentligen vill ha. Vad jag pratar om?
Det vi alla i smyg älskar givetvis. Coco Pops!
Oftast när man är och handlar och köper frukosten så går man och plockar i den nyttiga och vuxna sektionen av flinghyllan men hela tiden sneglar man mot de färglada kartongerna som oftast har lustiga små djur på framsidan. Men hedern sätter gränser. Inte kan man väl som 28årig kille köpa den "godisfrukost" som alla barnflingor är?. Då får man ju nästan skämmas i kassan när man betalar. För att inte tala om alla blickar man får från andra kunder.
När man handlar med shopexpress på maxi och (oftast) inte behöver plocka upp varorna då är det lättare att ibland smyga ner något onyttigt så ingen ser och hoppas på att det inte blir avstämning. Något som oftast går hem.
Men nu när jag oftast handlar i "vanlig" affär står man alltid med funderingarna om att köpa nyttigt och kunna gå rakryggad eller köpa godisflingor och smyga. Ett svårt val som oftast leder till att man står med ett paket bruna, grova, smaklösa och äckliga fullkornsflingor i handen. Kroppen kanske tackar en men inte belöningsegot.
Jag blev väldigt barnsligt lycklig i början av veckan då älsklingen kom hem med ett paket Coco Pops. Det var som hela veckan var räddad. Synd bara att ett paket tar slut helt sjukt fort. Det tog 2pers bara två mornar att sätta i sig allt. Fyra tallrikar, thats it. Och nu sitter jag här igen med svår coco pops-abstinens. Skit oxå.
Är det bara jag som kan känna en ibland sjuklig dragning till det söta och sliskiga till frukost?:P
Klar kung på flingtronen i min värld är annars Lion-flingorna. Totalt omöjliga att hitta numera. Antagligen bannlysta av livsmedelsverket då de troligen innehöll 90% socker, 9% chocklad och 1% fibrer. Men sinnesjukt goda... Om någon hittar ett sådant paket så önskar jag mig det i julklapp. För våga köpa ett eget är ju högst osäkert.
Ensam men inte ensamt
Sitter ensam i lägenheten här en fredagkväll. Allt är lugnt och stilla. Lite lagom lullig av en flaska vin. TV:n skrålar, ibland även lite musik.
Nej, det är inte slut med H, jag har bara överlåtit henne till hennes kompisar då de skulle ha en tjejkväll. Singstar, cider, shots och vad som nu mer försigår på dessa tillställningar. Det lär jag aldrig få veta. Det vill jag inte få veta.
Kiitos ligger och drömmer på mattan och sprattlar med benen. Gnäller till lite. Tittar upp. Somnar om.
Det är avkopplande.
Men nog känner jag lite avsaknande allt. Ser fram emot att få prommenera och möta henne igen. Om det nu blir 00 eller 04 spelar mindre roll. För vissa gör man vad som helst.
Var egentligen planerat en myskväll. Det blev det ändå, om än till vissa delar på varsitt håll.
H ringde lite skamset och ursäktande sig i eftermiddags och sa att hon blivit inbjuden på tjejkväll och frågade om hon fick gå. Självklart får hon gå! Vänner skall vårdas.
Vi fick en skön eftermiddag och början på kväll ändå. Lite shopping följt av en god middag värdig en fredag.
Lagade en älgstek med hasselbackspotatis, kokta rödbetor och en hemmagjord portvinssås. Han även med att svänga ihop en efterrätt. Smulade ner lite digestivkex i whiskeyglas. Hällde över kessella med jordgubb/lime-smak samt toppade med lite hackade frusna hallon samt mini-marshmallows. Lite likt en chessecake men gick på 3minuter och blev syndigt gott. Det var inte sista gången.
Efter käket eskorterade jag och Kiitos H till festen, gav henne en kyss och lummade sakta hem i duggregnet.
Har nu hunnit göra en hel del när jag är ensam, dock inte det jag planerade givetvis. Så uppstyrd ska inte en fredag behöva vara. Men tänkte iaf nu ta tag i att sätta upp en lampa över matbordet. Det börjar vara mörkt på mornarna när man läser tidningen. Och så dyker ju lilla mor upp på måndag och stannar en vecka. Dags att göra ett nytt ryck i lyan.
Trots att man är ensam en fredagskväll (Kiitos ursäktad...) så känns det inte ensamt. Jag vet att du finns där ute i mörkret någonstans. Snart syns vi igen. Jag älskar dig.
Nej, det är inte slut med H, jag har bara överlåtit henne till hennes kompisar då de skulle ha en tjejkväll. Singstar, cider, shots och vad som nu mer försigår på dessa tillställningar. Det lär jag aldrig få veta. Det vill jag inte få veta.
Kiitos ligger och drömmer på mattan och sprattlar med benen. Gnäller till lite. Tittar upp. Somnar om.
Det är avkopplande.
Men nog känner jag lite avsaknande allt. Ser fram emot att få prommenera och möta henne igen. Om det nu blir 00 eller 04 spelar mindre roll. För vissa gör man vad som helst.
Var egentligen planerat en myskväll. Det blev det ändå, om än till vissa delar på varsitt håll.
H ringde lite skamset och ursäktande sig i eftermiddags och sa att hon blivit inbjuden på tjejkväll och frågade om hon fick gå. Självklart får hon gå! Vänner skall vårdas.
Vi fick en skön eftermiddag och början på kväll ändå. Lite shopping följt av en god middag värdig en fredag.
Lagade en älgstek med hasselbackspotatis, kokta rödbetor och en hemmagjord portvinssås. Han även med att svänga ihop en efterrätt. Smulade ner lite digestivkex i whiskeyglas. Hällde över kessella med jordgubb/lime-smak samt toppade med lite hackade frusna hallon samt mini-marshmallows. Lite likt en chessecake men gick på 3minuter och blev syndigt gott. Det var inte sista gången.
Efter käket eskorterade jag och Kiitos H till festen, gav henne en kyss och lummade sakta hem i duggregnet.
Har nu hunnit göra en hel del när jag är ensam, dock inte det jag planerade givetvis. Så uppstyrd ska inte en fredag behöva vara. Men tänkte iaf nu ta tag i att sätta upp en lampa över matbordet. Det börjar vara mörkt på mornarna när man läser tidningen. Och så dyker ju lilla mor upp på måndag och stannar en vecka. Dags att göra ett nytt ryck i lyan.
Trots att man är ensam en fredagskväll (Kiitos ursäktad...) så känns det inte ensamt. Jag vet att du finns där ute i mörkret någonstans. Snart syns vi igen. Jag älskar dig.
Är gräset är alltid grönare på andra sidan?
Det är lite irriterande det här. Hade under flera års tid ett stabilt förhållande med mysiga middagar och filmer på helgerna. Trots det såg jag med avund på alla polare som hade stora fester och rände ute på stan varje helg och hade minst sagt skitkul i deras singelliv.
Jag var under den tiden ute extremt sällan, i stort sett bara någon enstaka gång när någon fyllde år och det anordnades fest. Då blev det dessutom mest att man tog det lugnt ute och hölls sig ifrån dansgolv och sånt. Var en "duktig" kille som inte ens kastade en blick på andra tjejer i respekt (eller rädsla?) för vad flickvännen skulle säga och tänka.
Mina 5 kanske bästa år i livet för party spenderades istället mest framför gameshows, familjeunderhållningsprogram och filmer. Oftast efter att tillagat & intagit en finmåltid tillsammans i godan ro. I stort sett alla fredag och lördagskvällar såg likadana ut. Missförstå mig inte nu, det är romantiskt det med, men kanske blev man vuxen för tidigt. Kanske borde jag försökt att vara singel lite längre. Men kärlek är svårt att styra över.
Nu är det långa förhållandet slut sedan ett drygt år tillbaka. Ett något kortare och ett antal dejter har passerat däremellan fram tills idag. Men jag har fått "prova på" singellivet i stort sett varje helg, det är mycket få helger jag stannat hemma själv. Men det har ändå inte riktigt varit samma sak under året. Mina vänner har inte längre själva varit singlar. De har alla hittat någon att älska och umgås med och många fester och gemensamma utgångar har därmed uteblivit. Istället har de suttit hemma på helgkvällarna och ätit romantiska middagar och umgåtts medans man själv har haft fullt sjå att hitta någon som vill hänga med ut på stan en sväng. Allt det här känns faktiskt rätt surt.
Det hade varit bra mycket bättre om slumpen gjort så att alla kunnat ligga i fas med varandra lite bättre och varit singlar samtidigt och leva samboliv samtidigt. Men jag vet att det är en utopi.
Det kändes ändå lite enklare förrut när man hade någon, då var man aldrig helt ensam även om man kunde vara lite avundsjuk på kompisarna. Nu är det svårare, man är fortfarande avundsjuk på kompisarna men nu är man helt ensam istället. Då hjälper det föga att man ofta får höra "fan man skulle varit singel", "se alla fördelarna", "tänk att få bestämma allt själv utan bråk" och så vidare.... Helger i all ära men när man sätter sig i soffan på måndagskvällen och inte har mer än en kudde att krama om känns det jävligt tomt.
Gräset kanske inte alltid är grönare på andra sidan, men kan man inte se till att det iaf är jämnlångt?
Jag var under den tiden ute extremt sällan, i stort sett bara någon enstaka gång när någon fyllde år och det anordnades fest. Då blev det dessutom mest att man tog det lugnt ute och hölls sig ifrån dansgolv och sånt. Var en "duktig" kille som inte ens kastade en blick på andra tjejer i respekt (eller rädsla?) för vad flickvännen skulle säga och tänka.
Mina 5 kanske bästa år i livet för party spenderades istället mest framför gameshows, familjeunderhållningsprogram och filmer. Oftast efter att tillagat & intagit en finmåltid tillsammans i godan ro. I stort sett alla fredag och lördagskvällar såg likadana ut. Missförstå mig inte nu, det är romantiskt det med, men kanske blev man vuxen för tidigt. Kanske borde jag försökt att vara singel lite längre. Men kärlek är svårt att styra över.
Nu är det långa förhållandet slut sedan ett drygt år tillbaka. Ett något kortare och ett antal dejter har passerat däremellan fram tills idag. Men jag har fått "prova på" singellivet i stort sett varje helg, det är mycket få helger jag stannat hemma själv. Men det har ändå inte riktigt varit samma sak under året. Mina vänner har inte längre själva varit singlar. De har alla hittat någon att älska och umgås med och många fester och gemensamma utgångar har därmed uteblivit. Istället har de suttit hemma på helgkvällarna och ätit romantiska middagar och umgåtts medans man själv har haft fullt sjå att hitta någon som vill hänga med ut på stan en sväng. Allt det här känns faktiskt rätt surt.
Det hade varit bra mycket bättre om slumpen gjort så att alla kunnat ligga i fas med varandra lite bättre och varit singlar samtidigt och leva samboliv samtidigt. Men jag vet att det är en utopi.
Det kändes ändå lite enklare förrut när man hade någon, då var man aldrig helt ensam även om man kunde vara lite avundsjuk på kompisarna. Nu är det svårare, man är fortfarande avundsjuk på kompisarna men nu är man helt ensam istället. Då hjälper det föga att man ofta får höra "fan man skulle varit singel", "se alla fördelarna", "tänk att få bestämma allt själv utan bråk" och så vidare.... Helger i all ära men när man sätter sig i soffan på måndagskvällen och inte har mer än en kudde att krama om känns det jävligt tomt.
Gräset kanske inte alltid är grönare på andra sidan, men kan man inte se till att det iaf är jämnlångt?
Ett nytt kliv i livet?
Som jag skrev för ett par inlägg sedan så är jag ju sugen att sälja kåken jag bor i nu och skaffa nått nytt. Vet inte riktigt om jag vill ha ett nytt objekt att renovera upp som det här. Är ju rätt dyrt om än kul.. Räknade kvitton igår (tog ett par timmar..) och har lagt ner drygt 120000kr på huset och det bara i material. Har ju stått för i princip allt arbete själv.
Funderar på en lgh som är färdigrenoverad, fräsch som fan. Kanske inte min stil att köpa färdigt men kan ju vara kul att pröva något nytt och lägga alla pengar man sparar på sig själv istället. Risken är bara att man börjar klättra på väggarna när man inte längre behöver hålla i en hammare, dra åt lite skruvar eller sätta upp tapeter... En risk man får ta. Undrar var all min nysparade energi kommer hamna istället?
Har hur som helst sett på ett antal lgh och hus de sista 2v och fastnat för den här. Det första problemet är bara att budgivning pågår så det gäller att agera snabbt och jag har ju inte ens lagt ut huset för försäljning än.... Kommer en mäklar imon torsdag så då ska vi diskutera lite. Bara jag får fotat och så innan jag drar på sem på fre/lö.... snabba bud...
Det andra problemet är sedan, hur går man från en villa med "extra allt" till en lgh? Lär få sälja av en hel del... samt kommer sakna frihetskänslan att bara slänga ut en filt på gräsmattan och och bre ut sig så fort solen visar sig!
Nä, men det här blir nog bra tillslut. Man ska inte stressa upp sig i onödan över allt....
Puss&godnatt
Funderar på en lgh som är färdigrenoverad, fräsch som fan. Kanske inte min stil att köpa färdigt men kan ju vara kul att pröva något nytt och lägga alla pengar man sparar på sig själv istället. Risken är bara att man börjar klättra på väggarna när man inte längre behöver hålla i en hammare, dra åt lite skruvar eller sätta upp tapeter... En risk man får ta. Undrar var all min nysparade energi kommer hamna istället?
Har hur som helst sett på ett antal lgh och hus de sista 2v och fastnat för den här. Det första problemet är bara att budgivning pågår så det gäller att agera snabbt och jag har ju inte ens lagt ut huset för försäljning än.... Kommer en mäklar imon torsdag så då ska vi diskutera lite. Bara jag får fotat och så innan jag drar på sem på fre/lö.... snabba bud...
Det andra problemet är sedan, hur går man från en villa med "extra allt" till en lgh? Lär få sälja av en hel del... samt kommer sakna frihetskänslan att bara slänga ut en filt på gräsmattan och och bre ut sig så fort solen visar sig!
Nä, men det här blir nog bra tillslut. Man ska inte stressa upp sig i onödan över allt....
Puss&godnatt
