Stoxe

Jag har hela mitt liv varit lite intresserad av flyg, speciellt förstås under tonåren då jag slukade den mesta lektyr man kom över. Givetvis var det de spetsiga flygplanen man gillade bäst, hur intressant är egentligen en DC-9:a för en trettonåring?
När jag mönstrade år 2000 så fick jag frågan vad jag ville göra av inskrivningsförrättaren och jag svarade givetvis flyg och blev placerad som flygmekaniker.
Under tiden i lumpen passade jag på att på chans söka till stridspilot, testerna var rätt svettiga och gjorde väl rätt hyggligt ifrån mig men inte tillräckligt bra vilket gjorde att drömmarna stannade där. Var väl inte allt för nedslagen av det då jag visste hur svårt det var att komma in. Trivdes ändå i flygvapnet och älskar ju teknik så sökte istället till tekniker och lyckas bli antagen där istället. Ett val jag aldrig behövt ångra än idag!

Har redan fått ett flertal pass med SK60 (litet jetdrivet skolflygplan) under tiden i lumpen och som anställd vilket är skithäftigt bara det för de som är vana med trafikflygplan men det är ju de "riktiga" maskinerna man vill åt!

Men drömmen att en dag få prova på livet som stridspilot har alltid funnits och i lördags slog den in.

Då jag redan hade en flygläkarundersökning klar och kunde flyga med på kort varsel då situationen uppstod och dessutom hade tur i lottningen var det bara att börja mentalt förbereda sig samt prova ut flyguniform under fredagen. Fick även en lektion i flygsäkerhet och vad jag ska göra för åtgårder om vi var tvugna att skjuta ut oss samt fick utbildning på raketstolen och radion.

Lördagen kom, pirret i magen fanns där hela tiden utan att jag för den delen var allt för nervös. Jag jobbar ju trots allt med maskinerna dagligen och vet hur de fungerar. Det man var mest nervös för var att maskinen skulle gå sönder innan vi kom iväg eller att dåligt väder skulle sabba planerna. Men lyckan stod mig bi!

Hade extra tur då jag fick sitta ned med föraren och planera passet och vad vi ville göra, annars är de flesta flygningar med utomstående enkla transportflygningar från A till B. Inte ens nära lika kul som jag kunde fixa mitt pass=)

Bytte om en timme innan flygning i de kläder jag provat ut, gick ut till maskinen och spände fast mig. Lite små tekniska problem i uppstart med inget allvarligt och vi kunde starta upp och taxa ut till startbanan. Nog hade man puls alltid!
Gjorde en rätt mjuk start utan tänd EBK (efterbrännkammare) och lyfte och gjorde en kort sväng över skärgården innan vi passerade över banan igen där ett flertal åskådare stod. Sedan vände vi neråt Piteå på ca 1000m höjd och fick klart av flygledningen att gå upp på 10000m. Piloten tände EBK (dvs full gas) och styrde planet rakt uppåt som en raket.... tog inte många sekunder innan man var uppe på höjden där han rollade runt och planade ut. Vilken upplevelse, kändes helt overkligt.
Väl uppe på höjd fick vi klart att gå med överljudsfart ner till den sektor där vi hade fritt spelrum att göra vad vi ville, vilket var havet utanför Skellefteå. Tände EBK:n igen och bröt igenom ljudvallen, som mest var vi uppe i Mach 1,24 (ca.1400km/h på 10000m höjd). Gick rätt fort ner till Ske-å....

Väl på plats över vår avdelade yta började föraren visa kärran lite vad den går för genom rollar, loopar och allmänt "snurra runt" och känna på G-tal (1G motsvarar att som vanlig person stå still på marken, vid 2G väger man dubbelt så mycket). Lite uppsnurrad i skallen blev man men inte så man mådde illa, mest imponerad hur fort allting går. Först ser man himmel, sedan hav och helt plötsligt kan man ligga upp och ner. Coolt!
Efter det flög jag själv i en 20minuter och prövade på att snurra runt, svänga hårt och dra G, göra rollar och looping. Sanslöst kul!

Sedan gick vi ner lite på lägre höjder och kände på farten lite. Snurrade runt ett par varv över industrier i Ske-å samt flög i hög fart strax över vattenytan. Fartkänslan är enorm!
Han visade även upp en "spaningskringla" som man enklast kan förklara som dykanfall mot fraktfartyg. Snurrade runt fartygen och försökte läsa baktill vad de hette. Rätt häftigt och undrar vad de på båten tänkte som hade en JAS som hela tiden flög förbi? haha...

Tiden började närma sitt slut innan vi var tvungna att landa och vi gick tillbaka mot Luleå. Avslutade med en sväng över skärgården där vi skulle "hälsa" på en arbetskamrat som var ute i sin sommarstuga. Var nog många båtåkare och helgflanörer som tittade uppåt och funderade varför vi snurrade omkring och väsnades:)

Till sist blev det en högfartspassage över banan i M0,95 (ca 1200km/h på havsnivå) följt av en kraftig sväng över flygledartornet där vi som mest drog hiskeliga 8,75G (Lilla jag väger då ca. 550kg). Då fick man jobba för att inte svimma av under kraften!
Landade sedan mjuk och taxade in på plattan där mina kollegor tog emot igen. Underbart är kort.

Men vilken jävla upplevelse!:D

Hädanefter kan allt vad karuseller och berg&dalbanor slänga sig i väggen....

Avlutar med lite bilder från äventyret och ber till högre makter att chansen skall komma snart igen. Att uppfylla barndomsdrömmar ger mersmak:)


Jag och piloten LIN innan vi kliver i.


Fastspänd och klar!


Utsikten framåt och klar att taxa ut. Förarens stol skymmer inte lika mycket som den här bilden ger sken av.


Uppe i luften och lätta moln speglar läckert av sig i visiret!


Någonstans mellan Piteå och Skellefteå.


Här passerar vi ljudvallen. Ni kan se M1,00 till vänster. Till höger står det att vi är på ca. 33940fot, ungefär 11000m.


Under inflygning för att landa. Luleåcentrum till vänster med Bergnäsbron över älven och till höger syns SSAB.


Strax innan sättning.


Hjulen i backen!


Nöjd med att fått ett obetalbart minne för livet!


Flygplanet som förverkligade drömmen, 828. En av maskinerna som tillhör mitt kompani. Kommer att putsa lite extra på den i framtiden;)
Majoriteten av Gripen-planen i Sverige är en-sittsiga men finns även ett fåtal två-sittsiga främst avsedda för utbildning. Den här är en av de modernaste som finns. En 39"D" i det senaste utförandet. Inte helt gratis, men en sjujävla maskin.

Med fötterna på jorden.
//FTE TRÄ