Stoxe

Vaknar långsamt upp i Helenas famn. Ett tunt snötäcke har precis brett ut sig över Luleå, årets första även om det inte lär ligga kvar så länge. Sängen värmer gott. Det är lördagsmorgon och ingen hets finns alls. Skönt.

Efter en stunds kelande blir det dags för en dusch och allmän uppfräschning.
Lyxar till det hela med att laga en sillfrukost och äta upp resterna från gårdagens romantiska 80-tals middag (vitt vin, räkor, baugette, röror m.m.).
Det är gott om tid. Helena som ska ner till kungliga hufhvhudhstadhenh och kika på MUSE konsert över lördagen och söndagen med sin brorsa har full koll på när flyget går. Full koll.

Jo tjena.

Ett gallskrik skär genom den lugna och fridfulla morgonen. Planet går visst en dryg timme innan den tid hon var bergsäker på vilket gör att det just nu är 30 minuter kvar tills planet lyfter. Och vi är fortfarande hemma en dryg mil bort från flygplatsen med en hel stad emellan och inte fullt klara ännu. Panik värre.

Jag slänger på mig en jacka och vi kastar oss i bilen. Kan väl motvilligt erkänna att det inte gick i helt laglig hastighet och med korrekta körfältsbyten till flygplatsen.... många andra bilister fick utstå lite svordommar med i ivern att hinna dit i tid...

Efter satt nytt personligt rekord på att åka till flygplatsen så kom vi fram med strax under en kvart kvar tills planet lyfter. Fort in och försöka checka in i självbetjäningen. Funkade givetvis inte...
Ingen kö till disken. Tur! En snabb incheckning som tur är då hon inte har bagage och får veta att hon kommer hinna följt en farvälkyss till mig innan hon hastar igenom säkerhetskontrollen.

Jag lommar sakta ut till bilen och tänker vi han samtidigt som pulsen & adrenalinhalten äntligen börjar sjunka.
Kör lugnt och försiktigt hem och fortsätter där jag bara minuter sedan var sist som om inget har hänt. Saknas bara en älskling. Och det är ju inte så bara, men jag vet att hon kommer ha kul och att vi snart syns igen.

Ibland lyckas du höja min puls lite väl mycket på fel sätt älskling:)